En av de misstänkta för bilbomben vid Vasaplatsen 2006 hoppade av Bandidos och samarbetade med polisen.

Kampen mot den organiserade brottsligheten pågår för fullt. För att skapa en gemensam och starkare kraft har flera myndigheters chefer gått samman och bildat ett samverkansråd. Särskilda underrättelsecentrum med 200 poliser och analytiker ska öppna i åtta städer i landet.
Samtidigt företräder Justitieombudsmannen Mats Melin en linje som går åt ett helt motsatt håll.
Han förespråkar att allt som går att finna i en brottsutredning ska upp i dagens ljus i våra domstolar.
Det inkluderar uppgifter om informatörers identiteter och deras kontakter i den kriminella världen.
http://www.gt.se/nyheter/1.1581549/suzanne-kordon-jo-pa-fel-linje

”Inga hemliga vittnen tack”

Polisen kan givetvis använda informatörer i kriminalunderrättelsetjänst, det vill säga när polisen skaffar kunskap om kriminella gäng och deras brottsplaner. Jag har inte krävt att denna känsliga verksamhet ska ske öppet. Däremot har jag pekat på några av riskerna: att poliser kan frestas blunda för informatörers egen brottslighet och att informatörer med kriminell bakgrund kan ha andra intressen än att klara upp eller förhindra brott när de lämnar uppgifter till polisen. Därför måste polisen ha ett väl fungerande kontrollsystem för hantering av informatörer.
http://www.dn.se/opinion/debatt/inga-hemliga-vittnen-1.873134