Två skildringar ger motsatta bilder av korruptionshärva inom polisen. Björn Johnson har läst Lasse Wierups "Infiltratören"(Norstedts) och Dick Sundevalls "Hanteraren"(Albert Bonniers förlag).Den 22 mars 2004 greps kriminalkommissarie Olle Liljegren i sin bostad i Stockholm, misstänkt för inblandning i narkotikasmuggling och grovt vapenbrott. Misstankarna hade uppstått i samband med telefonavlyssning av Max Åström, en känd kriminell som häktats för narkotikabrott ett par månader tidigare.
Efter hand avslöjade förhören konturerna av en omfattande korruptionshärva inom Stockholmspolisens länskriminalavdelning. Det framkom att Liljegren varit drivande i en nästan decennielång infiltrations- och provokationsverksamhet mot kriminella gäng.
Det framgår dessutom tydligt av båda böckerna att polisens internutredare och Riksåklagaren varit märkligt obenägna att gå till botten med affären och utreda chefernas ansvar. Man har lagt ner utredningar och sett mellan fingrarna med lagbrott. Varken Götblads eller Jennekvists ansvar har utretts ordentligt.
Slutligen har inte en enda av de personer som dömts till långa fängelsestraff på felaktiga grunder beviljats resning. Att undanhålla den åtalade viktig information strider mot fair trial-principen i Europakonventionen, och det har inte prövats om brotten tillkommit genom olaglig brottsprovokation.
Det är sannerligen inte något gott betyg åt den svenska rättsstaten.
http://sydsvenskan.se/kultur/article378773/Bok-star-mot-bok.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar