Sundevall har tillgång till bättre källor än Wierup, och i den ett hundra sidor långa beskrivningen av Visbyfallet använder han dem utmärkt. Men på ännu en punkt i faktahanteringen sviktar Sundevalls bok betänkligt, och det gäller det större perspektivet. Polisens hanterande av informatörer och infiltratörer skapade nämligen ett principiellt viktigt juridiskt problem. Metoden ledde förvisso till att många brottslingar greps, men av förklarliga skäl ville polisen inte avslöja exakt hur gripandena hade gått till. Om det framgick i en utredning att en informatör/infiltratör hade varit delaktig, så var den personen inte bara bränd för framtida uppdrag, utan också försatt i livsfara.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=845535
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar